mots -

2009.

Igår var nice.
Sammanfattning av kvällen;
Folket kom, vi åt, vi drack, vi blev dretfulla.
Precis rätt folk.
Vi var endast 5 personer men saknade inte en jävel.
Angelica är full och missar tolvslaget för att hon pratar i telefon.
Stoff halkar och köttar upp hela handen.
Stoff får mustasch och monokel. [Pics or it didn't happen? Ni ska få bilder.]
Sedan blir jag fyllearg och kastar mobilen i väggen för tredje gången.
Den här gången gick den sönder HELT.
Alltså, det är ett kadaver.

Så nu har jag en gammal.. Nokia-någonting.
Och tre ton disk.
Och arga föräldrar.

Men ingen att spela Wii med, för Stoff blev hemdragen utan att någon berättade det för oss.
Fick umgås i 5 minuter med honom idag, för jag vaknade sent.
Nu har jag käftat med alla i hushållet och alla är härmed riktigt cranky bitches.

Fan vilken kass start på året.
Men fan, vilket awesome nyår.

Nu ska jag diska.

To leather, to dildos, to curry vindaloo.

Måndag:
Repet med Dvala-gänget i måndags gick överraskande bra.
Jag har alltid fetångest när jag ska dit, sen upptäcker jag, IGEN, att alla är ju egentligen skitsnälla.
Fast jag gjorde bort mig lite, när de pratade om någon vid namn Bysil.
Jag hör Becel och börjar prata smör.
Fan då.

Tisdag:
Teater Verbal var hemma hos Håkan och läste manus.
Vi läste, äntligen, en BRA manusversion av Alice i Underlandet.
De andra vi har läst har tagit bort bra karaktärer och därefter lagt till massa skitkaraktärer.
Men det här var bra. Jag garvade hela tiden.
Jag, Angelica och Anton bör vara téparty-gänget.
Fy fan vad roligt.

Onsdag:
Jag dog av mensvärk och stannade hemma.
Sov för länge.

Torsdag:
Sket i julshowen och stannade hemma.
Har jullov nu, vilket jag inte har reflektarat över så mycket.
Jag vill hänga med pajsare nu.
Var är alla pajsare?
COME ON OVER.
COME ON OVER, BABY.

Vi har vinglögg, snickers och annat skit.

Nej, slipp då.

Måndag.

Jag har den här känslan av att jag snart kommer att kräkas.
Men jag kan inte kräkas. Ska repa.
Om typ.. 4 timmar och 40 minuter.
Aj, den sved.

Har ingen jävla aning om vad fan jag
egentligen håller på med heller.
Skapande Verksamhet kan gå och ta sig så jävla hårt.

Kukhelvetesfittgrejer. Alltihopa.

You got elf'd.

I ladan:
Send your own ElfYourself eCards
Disco:
Send your own ElfYourself eCards
Charleston:
Send your own ElfYourself eCards
Och klassikern:
Send your own ElfYourself eCards
Jag är lycklig.

<3.


Dream on, dream on.

Jag drömde att Kia stal min väska.
Hon ville kolla om jag hade skrivit någonting om henne i mitt block.
Vi svor ganska länge åt varandra och sedan skulle jag, som vanligt, slå ihjäl henne.
Fast hon åkte iväg i en röd van.

Drömmar är spännande.
Jag brukar väldigt mycket våld när jag drömmer.
Bankar av käkben med stolar och slår in pannor med glasflaskor.
Men i drömmen känns det ju så jävla logiskt.
"Fy fan vad den här personen ska dö."

Ibland är jag inte ens jag.
En gång var jag en stor lila katt som gick lös.
(Nästan som Night Elves Feral Form, fast inte lika ful.)
Jag hade en såndär hatt med ett PRESS-kort på mig. Sprang runt och vrålade och kaosade.
Folk var jävligt rädda.

Nu ska jag gå till mitt rum, lyssna på musik, runka och sen drömma att jag slår ihjäl er.
Förmodligen.

That'd be all.

Blandas och rullas till 20 bollar som lägges i aluminiumformar.

Kanske dags för ett inlägg.
Men först måste ni titta på det här.
Jösses.

Ja, just. Ett inlägg var det.
Det är torsdag.
Jag har varit sjuk från måndag till onsdag.
Och idag är Sara sjuk, så vi hade ingen teater.
Då blev man hemma idag också.

I morgon är det typ Lucia-grej i kyrkan.
Men att gå dit innebär att åka buss till reveljen efteråt.
Och ALLA åker buss.
Det finns inte en chans att jag kan göra det där utan att få ÅHNEJ-känslor.
Jag frågade Stoff om han skulle se skiten, i hopp om att han och jag kunde knalla direkt till reveljen.
Men ack, han skola se skiten.
För bövelen.

I övrigt suger väl allt ganska hårt.
Jag tror att denna julafton blir en såndär katastrofjul som vi brukar ha ibland.

Oj, vad jag längtar.

HEJDÅ!

http://www.aufzugmusik.de/hej/

Dagens finaste.

Råsundavägen, Stockholm

En regnig och kall morgon. En pappa ~30 står på knä på den grusiga och våta
trottoaren och hjälper sin son ~3 att ordna med en bångstyrig gummistövel. Sonen gör
underliga ljud.

Sonen: Ooouuumuuuh…
Pappan: Mmm, nu börjar det låta som något.
Sonen (ser lycklig ut): Mooouhmuuuh Muuuh!
Pappan: (skrattar): Nu lät du mer som en svensk lantko, Chewbacca är mer "Ouuuhuuuhuuuh!" (Gör en trovärdig Chewie-imitation)
Sonen: Ouuuhuuuhuuuuuuuuooouuuuuuh!
Pappan (skitglad): Ja! Exakt så! Bra, Jättebra!
Sedan går de mot tunnelbanan hand i hand och ser lika glada ut båda två.

Från Tjuvlyssnat.

Briljant.



Jag är jävligt imponerad av denna snubbe.
Han lyckas göra en helt egen låt av en låt varenda jävel känner till.
Goddamn, alltså.

Tisdag.

Ikväll får jag tillbaka kameran.
Ska hem till Jana också.
PARTYVM!

Tellin' my friends of the social elite or some cute cat I happen to meet;

That I'm
Abraham De Lacy
Guiseppe Casey
Thomas O'Malley
O'Malley the alley cat


Fredag och jag är nykter.
Jag skulle kunna vara full nu.
Jag har bacardi och MASSOR av starkvinsglögg.
Men jag vill inte.
Och det känns så jävla skönt att inte vilja festa.

I övrigt så raglar livet osäkert fram på rälsen.
Jag är stressad och frustrerad över skolan och slutproduktionen, samtidigt som jag håller på att glida in i de tankegångar jag hade i första året på gymnasiet.
Känns inte som om det vore en så jävla bra idé vid den här tidpunkten.

På tal om bra idéer/tidpunkter.
Under lunchen idag tyckte någon att det var en asbra idé att prata om att dö i bilolyckor.
NÄR ANTON SATT DÄR.
Jag ville tackla omkull henne.

Väldigt fulstyckat blogginlägg, det här.
Tror fan jag behöver en grogg nu ändå.

That'd be all.

Söndag.

Helgen var lam.
Jag vill ingenting.
Skolan suger, teater suger, folk suger, ni suger, jag suger.
Jag kör en gammal klassiker;

Fuck off and die.

That'd be all.

"I think it's because of the breast cancer. That's funny."

Avtänd på livet.
Det är kallt och jag har mensvärk.
Det känns som att få sendrag i äggstockarna.
Eller något.
Har crunchat pills, i alla fall.
Ungefär lika mycket som kattfan har crunchat på blomjäveln bakom mig.
Jag har försökt kasta pennor på henne, men hon slutar inte.

Jag saknar min kamera så jävla mycket.
Det känns som om 40% av min tid varenda dag bara är allmänt tomrum.
Det var den tiden jag brukade fotografera med.
Aaaah. Jag saknar. Jag saknar.
Kommer säkert inte få tillbaka den innan stugorna heller.
Jävla Expert. Det är erat fel, era jävla fittor.

Igår tog Teater Verbal över Reveljen.
Vi kastade en pinne, en stol och en kub.
Jag hade roligast.

Nu ska jag dricka varm choklad och skriva inköpslista till helgen.
Hannas Sweet Mistlekiss verkar vara ett måste.

Peace out.

The truth.

Jag och Stoff är jävlar på kärlek.
Men vi tycker inte om när hästar springer.
Hellre blir vi jagade av vargar.



Ja.




Hornåsnan heter Henrik.